Varför flickor lämnar schack (och hur vi kan förändra det)

När jag tänker på Flickkampen tänker jag på alla de flickor som blir förälskade i schack i grundskolan, bara för att försvinna efter några år. Det finns ett mönster här, och forskningen ger oss äntligen konkreta svar på vad som händer.

Siffrorna är slående. Medan ungefär 605 miljoner vuxna världen över spelar schack regelbundet, utgör kvinnor bara en liten andel av de tävlande spelarna. I US Chess Federation är endast cirka 14% av spelarna kvinnor, och globalt finns det bara 11 kvinnor för varje 100 män som spelar i officiella FIDE-turneringar. I Sverige är bilden liknande—kvinnor är fortfarande i klar minoritet bland schackspelare.

Men här är vad som verkligen fångade min uppmärksamhet: forskning från New York University fann något oroande. Föräldrar och tränare till unga schackspelare tror att flickor har mindre potential än pojkar, även när flickorna presterar på samma nivå som pojkar just nu. Denna fördom är ännu mer uttalad bland vuxna som tror att schack kräver “briljans”—en egenskap de är mindre benägna att förknippa med flickor.

Vad är ännu mer oroande? När flickor lämnar schack skyller vuxna på brist på förmåga—men bara för flickor. För pojkar som slutar spela nämner vuxna andra orsaker. Detta skapar en ond cirkel: flickor internaliserar budskapet att de inte är “tillräckligt smarta” för schack, och vid 11 års ålder är många flickor redan medvetna om stereotypen att “pojkar är bättre på schack än flickor.”

Cristina Svensson, en svensk schackspelare, delade med sig av sin upplevelse: när hon försökte gå med i en schackklubb för 20 år sedan, kändes det inte välkomnande—men saker och ting har förbättrats avsevärt sedan dess. Nu blir kvinnliga sammankomster inom schack allt mer populära, och det finns en insikt om att den sociala aspekten av schack är avgörande för att behålla flickor i spelet.

Vad Flickkampen kan göra

De goda nyheterna? Dessa mönster kan förändras. Forskning visar att flickor som har tillgång till kvinnliga förebilder, mentorskap och stödjande gemenskaper är mycket mer benägna att fortsätta engagera sig i schack. Flickklubbar vid stora turneringar drar nu tusentals flickor för att knyta kontakter, och initiativ som dessa visar verkliga resultat.

För Flickkampen betyder detta: investera i att skapa utrymmen där flickor känner sig välkomna, stödda och sedda—inte bara som schackspelare, utan som en del av en gemenskap. För problemet är inte flickors schackförmåga. Det handlar om de vuxna runt omkring dem, och hur vi väljer att se deras potential.